Öl i Chattanooga, Tennessee
När vi vaknar i Knoxville har regnet bytts mot sol och vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan vi skulle köra till Chattanooga som var nästa stopp. En körning som tar knappt två timmar vilket nog gjorde den till den kortaste körsträckan vi hade denna resan.
Vi tog en promenad ner till de gamla delarna av stan och käkade frukostpå OliBea, en rejäl Eggs Bendict blev det för mig. Den satt som en smäck kan jag meddela.
Vi strosade lite längre och blev lätt hänförda av de gamla, otroligt vackra tegelbyggnaderna här. Jag är en riktig sucker för gammalt tegel och här kändes husen verkligen välbevarade. Riktigt mysigt. Vidare trillade vi in i några butiker, köpte lite souvenirer, traskade över till innerstan och gick lite på marknaden innan vi hämtade bilen och körde vidare.
Då vi inte hade så långt att köra denna dagen tog vi bara småvägarna ner. Någonstans vid sidan av vägen när vi närmade oss Chattanooga såg vi en skylt, "THE SECOND LARGEST COLLECTION OF TAXIDERMY IN THE WORLD" eller liknande och tänkte att det måste vi ju se!
När vi kom fram till butiken med ovan nämnda statement såg vi att det var en pantbutik med allt som hör därtill. Och visst, där var en jäkla massa uppstoppade djur men det man fastnade vid var ju att det också var en vapenbutik. Rätt overklig känsla att gå in på ett ställe för att se någon konstig samling av uppstoppade djur och det första man ser är pistoler och automatvapen i alla former och färger för att sen se hyllor med gräsklippare, lövblåsare, bildelar och gud vet allt. USA är en märklig plats.
Efter en rejäl dos av 'MURICA körde vi vidare mot ett sista stopp innan vi skulle anlända i Chattanooga, ytterligare ett järnvägsmuseum.
Gamla tåg är stora. Dagens tåg är också stora men gamla ånglok är verkligen STORA. Man har sett dom på TV men aldrig riktigt fattat hur enorma dom egentligen är. Vi gick lite genom de vagnarna som var öppna och läste lite historier om Chattanooga som är en gammal järnvägsknut. Betydligt bättre än det vi svängde förbi utanför Raleigh även om det gick rätt fort att bli klara här med.
Jaha, Chattanooga, vad gör man här då? Inte mycket märkte vi. En av de tråkigaste städerna vi besökt i USA faktiskt. Vi började med en sen lunch på Terminal BrewHouse som ligger i en gammal terminalbyggnad. Ölen var tråkig, burgaren likaså men lokalen var rätt häftig. Precis bredvid hittar vi Chattanooga Choo Choo, hotellet som är döpt efter det gamla tåget made famous by Glenn Miller Orchestra. Ni har väl alla hört låten hoppas jag, finfin gammal swingklassiker från 1941.
Och så klart måste vi bo där när vi är i stan! Man kan välja om man vill bo i en gammal tågvagn eller om man vill bo på hotellet. Tågvagnarna var förstås ganska dyra så vi valde hotellet, tror vi betalade typ $80 eller nåt sånt, inte farligt alls.
Härifrån var det lätt att ta sig till stan då man har gratis bussar som går mellan det historiska distriktet där vi bodde upp till innerstan. Mitt emot hotellet låg förresten Chattanooga Whiskey men vi hoppade över det. Har sett någonstans att det ska vara bra grejer men jag var inte på humör för det tyärr. Vi hoppade istället på en buss och tänkte att vi hittar nåt bra ställe att ta en öl på uppe i stan så promenerar vi tillbaka därifrån, de ställena jag kollat upp sedan tidigare var ligger ungefär mitt emellan.
Väl uppe i stan insåg vi att det var någon sorts Toughest-tävling på gång och så stora delar av de största gatorna var avspärrade. Vi såg ett bryggeri men det kändes inte riktigt intressant så vi bestämde oss för att gå tillbaka söderut rätt snabbt igen. Trevlig utsikt vid floden dock, det får man ju ge dom.
Halvvägs tillbaka till hotellet tog vi vänster ut mot Martin Luther King-området som också ligger nära universitetet, vilket jag antar är anledningen till att det finns lite fler bryggerier och annat kul här för i övrigt är det mest ett industriområde. Första stoppet blev OddStory Brewing där ölen var medelmåttig men stämningen god. Vi slog oss ned vid de öppna fönstrena på framsidan av byggnaden och vilade benen ett tag. Ölen var som sagt inget jättebra, jag drack ett försök till NEIPA med så grov humlebränna att det var jobbigt att dricka den.
Lite besviken på bryggeriet och Chattanooga som helhet tänkte vi att vi provar ett ställe till innan vi går tillbaka, och tur var väl det!
Hutton & Smith ligger bara ett kvarter längre ner på East M L King Boulevard och här var ölen betydligt bättre! Jag skulle nog inte säga att den nådde någon sorts internationell toppklass men det var helt klart en bra bit över godkänt. Bryggpuben är liten och det var väldigt mycket folk här (och en del hundar!) vilket gjorde att det blev rätt trångt så klart men vi hittade två platser i baren bredvid en lite överförfriskad kille vars tjej jobbade på bryggeriet.
Vi pratade med den här killen som, även om han kanske fått lite för mycket innanför västen, var väldigt trevlig. Han berättade att detta bryggeriet minsann var det bästa i hela Tennessee och det var inte bara för att hans tjej jobbar där menade han. Och jo vill höll ju med om att ölen var jättegod så klart (även om vi redan då druckit öl som var bättre från Tennessee). Vi pratade lite sen om hur vi har det i Sverige med monopolet och alla regler kring hur man inte får servera öl om man inte har lagad mat och så vidare, det är verkligen en helt annan värld.
Någon timme och en hel del öl senare var det dags för oss att ta oss tillbaka till Choo Choo och krascha i sängen. Vår kväll i Chattanooga avslutades mycket trevligare än vad vi först trodde efter den rätt så avslagna dagen.
Vi tog en promenad ner till de gamla delarna av stan och käkade frukostpå OliBea, en rejäl Eggs Bendict blev det för mig. Den satt som en smäck kan jag meddela.
Vi strosade lite längre och blev lätt hänförda av de gamla, otroligt vackra tegelbyggnaderna här. Jag är en riktig sucker för gammalt tegel och här kändes husen verkligen välbevarade. Riktigt mysigt. Vidare trillade vi in i några butiker, köpte lite souvenirer, traskade över till innerstan och gick lite på marknaden innan vi hämtade bilen och körde vidare.
Då vi inte hade så långt att köra denna dagen tog vi bara småvägarna ner. Någonstans vid sidan av vägen när vi närmade oss Chattanooga såg vi en skylt, "THE SECOND LARGEST COLLECTION OF TAXIDERMY IN THE WORLD" eller liknande och tänkte att det måste vi ju se!
När vi kom fram till butiken med ovan nämnda statement såg vi att det var en pantbutik med allt som hör därtill. Och visst, där var en jäkla massa uppstoppade djur men det man fastnade vid var ju att det också var en vapenbutik. Rätt overklig känsla att gå in på ett ställe för att se någon konstig samling av uppstoppade djur och det första man ser är pistoler och automatvapen i alla former och färger för att sen se hyllor med gräsklippare, lövblåsare, bildelar och gud vet allt. USA är en märklig plats.
Efter en rejäl dos av 'MURICA körde vi vidare mot ett sista stopp innan vi skulle anlända i Chattanooga, ytterligare ett järnvägsmuseum.
Gamla tåg är stora. Dagens tåg är också stora men gamla ånglok är verkligen STORA. Man har sett dom på TV men aldrig riktigt fattat hur enorma dom egentligen är. Vi gick lite genom de vagnarna som var öppna och läste lite historier om Chattanooga som är en gammal järnvägsknut. Betydligt bättre än det vi svängde förbi utanför Raleigh även om det gick rätt fort att bli klara här med.
Jaha, Chattanooga, vad gör man här då? Inte mycket märkte vi. En av de tråkigaste städerna vi besökt i USA faktiskt. Vi började med en sen lunch på Terminal BrewHouse som ligger i en gammal terminalbyggnad. Ölen var tråkig, burgaren likaså men lokalen var rätt häftig. Precis bredvid hittar vi Chattanooga Choo Choo, hotellet som är döpt efter det gamla tåget made famous by Glenn Miller Orchestra. Ni har väl alla hört låten hoppas jag, finfin gammal swingklassiker från 1941.
Och så klart måste vi bo där när vi är i stan! Man kan välja om man vill bo i en gammal tågvagn eller om man vill bo på hotellet. Tågvagnarna var förstås ganska dyra så vi valde hotellet, tror vi betalade typ $80 eller nåt sånt, inte farligt alls.
Härifrån var det lätt att ta sig till stan då man har gratis bussar som går mellan det historiska distriktet där vi bodde upp till innerstan. Mitt emot hotellet låg förresten Chattanooga Whiskey men vi hoppade över det. Har sett någonstans att det ska vara bra grejer men jag var inte på humör för det tyärr. Vi hoppade istället på en buss och tänkte att vi hittar nåt bra ställe att ta en öl på uppe i stan så promenerar vi tillbaka därifrån, de ställena jag kollat upp sedan tidigare var ligger ungefär mitt emellan.
Väl uppe i stan insåg vi att det var någon sorts Toughest-tävling på gång och så stora delar av de största gatorna var avspärrade. Vi såg ett bryggeri men det kändes inte riktigt intressant så vi bestämde oss för att gå tillbaka söderut rätt snabbt igen. Trevlig utsikt vid floden dock, det får man ju ge dom.
Halvvägs tillbaka till hotellet tog vi vänster ut mot Martin Luther King-området som också ligger nära universitetet, vilket jag antar är anledningen till att det finns lite fler bryggerier och annat kul här för i övrigt är det mest ett industriområde. Första stoppet blev OddStory Brewing där ölen var medelmåttig men stämningen god. Vi slog oss ned vid de öppna fönstrena på framsidan av byggnaden och vilade benen ett tag. Ölen var som sagt inget jättebra, jag drack ett försök till NEIPA med så grov humlebränna att det var jobbigt att dricka den.
Lite besviken på bryggeriet och Chattanooga som helhet tänkte vi att vi provar ett ställe till innan vi går tillbaka, och tur var väl det!
Hutton & Smith ligger bara ett kvarter längre ner på East M L King Boulevard och här var ölen betydligt bättre! Jag skulle nog inte säga att den nådde någon sorts internationell toppklass men det var helt klart en bra bit över godkänt. Bryggpuben är liten och det var väldigt mycket folk här (och en del hundar!) vilket gjorde att det blev rätt trångt så klart men vi hittade två platser i baren bredvid en lite överförfriskad kille vars tjej jobbade på bryggeriet.
Vi pratade med den här killen som, även om han kanske fått lite för mycket innanför västen, var väldigt trevlig. Han berättade att detta bryggeriet minsann var det bästa i hela Tennessee och det var inte bara för att hans tjej jobbar där menade han. Och jo vill höll ju med om att ölen var jättegod så klart (även om vi redan då druckit öl som var bättre från Tennessee). Vi pratade lite sen om hur vi har det i Sverige med monopolet och alla regler kring hur man inte får servera öl om man inte har lagad mat och så vidare, det är verkligen en helt annan värld.
Någon timme och en hel del öl senare var det dags för oss att ta oss tillbaka till Choo Choo och krascha i sängen. Vår kväll i Chattanooga avslutades mycket trevligare än vad vi först trodde efter den rätt så avslagna dagen.
Kommentarer