Johnny Cash, öl och käk i Nashville

Vi vaknar måndag morgon och inleder sista veckan på semestern förvånansvärt utvilade. Jag trodde det skulle vara sämre med det då hotellet ligger precis vid motorvägen men så var det inte! En medelmåttig hotellfrukost inmundigas och vi börjar traska ner mot stan, från hotellet tar det runt 15-20 minuter ungefär. En lagom lång promenad över Cumberland River och det något av det första vi ser när vi kommer över är Johnny Cash-museet så vi tar en tur där direkt. 





Ett mycket trevligt museum med en massa gamla gitarrer, brev, kläder, skivor och allt vad du nånsin kan föreställa dig om mannen i svart. Vi spenderade runt en timme där inne innan vi gick vidare och kollade runt lite på Broadway som är huvudgatan med alla musikklubbar och så vidare. Och ja, hur coolt det än låter så kan blir det tyvärr lite lökigt och plastigt när det är livemusik på barerna redan vid 11 på förmiddagen. Det känns liksom krystat. 

Vi tröttnade ganska fort på det och gick istället söderut mot området The Gulch och BBQ-haket Peg Leg Porker där vi tänkte käka lunch.

Jag hade sedan tidigare läst en del om just denna restaurangen så förväntningarna var höga och jag blev inte besviken, tvärtom! Fantastiska, riktigt köttiga Memphis style ribs. Varje tugga var ren njutning, ett ställe värd all sin hype. Liksom Elliott Moss på Buxton Hall är även Carey Bringle som driver Peg Leg Porker med i serien Ugly Delicious för övrigt. 





Efter maten tog vi en lång promenad genom stan och gjorde ingenting i ett par timmar. Det kan vara skönt att bara vandra planlöst ibland i städer man aldrig varit i tidigare, ett bra sätt att fördriva tid. När vi började gå tillbaka mot hotellet för halvtidsvila kände vi regnet i luften. Vi hade ända sedan vi körde genom North Carolina haft koll på orkanen Irma som skulle dra in över ungefär de områdena vi befann oss i dessa dagarna. Tack och lov hann Irma aldrig riktigt ikapp oss men vi fick lite efterdyningar både här i Nashville och även i Louisville någon dag senare. 

Planen för resten av dagen var att ta oss till Bearded Iris och möta upp Matty som vi träffade i Memphis men vi hade lite tid över innan dess så vi körde bort till Hail, en butik med oddities likt Rest in Pieces i Richmond. 




Hail ligger i East Nashville och var rätt stor med ännu fler prylar än Rest in Pieces. Till skillnad från i Virginia är det dessutom lagligt att sälja uppstoppade och konserverade djur i Tennessee så här kunde man köpa på sig alla möjliga konstiga grejer. Väldigt spännande butik minst sagt. 

Det blev inga giraffskallar för oss denna gången men det var en häftig butik att kika i. Vi körde tillbaka och ställde bilen vid hotellet för att ta halvtimmespromenaden till Bearded Iris som ligger i ett industriområde i norra Germantown där vi anlände precis till öppning. 




Riktigt häftig bryggpub tyckte jag! Direkt när man kommer in har man utsikt över hela bryggeriet, jästankarna och lagringsutrymmen till vänster och rakt fram ligger själva baren som ser ut som en gammal hotellbar. Klassiskt möter industriellt, grymt snyggt. Sen gör det ju ingenting att ölen är fantastisk rakt igenom heller. 

Vi slog oss ned i en sofforna med varsin öl, spelade lite Yatzy och inväntade vår kompanjon. Jag blev hela tiden mer och mer begeistrad över hur bra ölen var här och hur otroliga mängder med humle som måste ha gått åt när man bryggde dessa dubbel torrhumlade NEIPAs. Matty anlände och vi satt här i ytterligare ett par timmar innan vi skulle bege oss vidare. Vi snackade en del med en av killarna från bryggeriet och dom var väldigt nyfikna på Sverige och Danmark i allmänhet och Brewskival och CBC i synnerhet. Känns inte som en omöjlighet att det skulle dyka upp öl från dom i framtiden.

Det började bli dags för middag så Matty skjutsade oss till Tennessee Brew Works innan han skulle hemåt. 



Klassisk amerikansk bryggpub utan krusiduller. Ölen var inget speciellt alls. Inte bra, inte dålig, men rätt trist. Maten däremot var förvånansvärt bra, jag klämde en burgare som var en av de bättre jag fått på liknande institutioner. Och sen så klart livemusik på det, trevligt! 

Klockan tickade och regnet började komma hårdare och hårdare så när vi var klara här tog vi en Uber ner till stan och klev in på Acme Feed & Seed för att kolla på Stolen Faces, ett Grateful Dead cover band. Även här inne hade man ett digert utbud av öl tycker jag, stor bar med bord utsprida överallt i den stora lokalen. Lite saluhallskänsla över det, både konstigt och trevligt samtidigt. 

Efter en tid här var det dags att tacka Nashville för gästfriheten och åka hem och lägga sig.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Pörkölt med nokedli

Inlagd chili

Burgare, metal, hemfärd